Tiden

Vi går återigen och väntar på tecken. Inte vårtecken utan tecken på att Frida-katten ska ha ungar. Det ser magert ut även denna gång: Börjar fundera på om hon kan bli med ungar?
Samtidigt har jag många andra saker att fundera över.
Vad gör man när någon nära mår dåligt? Känner mig otillräcklig även om jag finns tillhands. Livet är tungt att leva och vi är inte alla lika lottade. Tyvärr!
Stackars grannen har brännskadat sig och ska in på Ackis i morgon för hudtransplantation på bägge knäna. Usch! Så jäkla ont han måste ha! Tänker på honom och speciellt i morgon. Ska hålla tummarna. Nu ska jag packa. det bär av på konferens i morgon och på tisdag. Hoppas det blir bra.

Ha dé alla själar!